Häromsistens föreläste jag i Töreboda för alla förskolepedagoger där (hej hej Töreboda!) Vi kom att prata om skräp: “Menar du alltså att du har ett helt förråd med skräp?” Jajamensan!

Eller ja, det beror väl på vad man menar med skräp. Men nog finns det allsköns bråte där i alla fall: några trasiga stolar, brädlappar som vi kommit över på olika håll, en spinnrock som tappat funktionsförmågan, hönsnätet som inte längre behövs runt hasselbuskarna, bra-ha-grenar från en nedsågad asp, en och annan kastrull, ett cykelhjul… Längs ena väggen i vår snickarverkstad står en bunt trasiga lövräfsor. Det är själva räfs-delen som har gått sönder, plasten har spruckit. Men skaften i trä är fortfarande hela, så de sågar vi av och använder till något annat allt eftersom vi behöver. 

Det finns en poäng med det här skräpet, som egentligen inte är något skräp. Vi kan inte hålla på att slänga en massa material som fortfarande går att använda till något. Det är helt ohållbart, både ur ett ekologiskt och ett ekonomiskt perspektiv. Material är en ändlig resurs, och varje gång vi tillverkar något nytt skapar vi samtidigt ett hål i marken någon annanstans på planeten. Vi måste ta vara på det vi redan har, innan hela planeten blir en schweizerost. Så i vår snickarverktstad får allting en eller två eller tre chanser till, innan det på riktigt blir skräp och slängs. 

Ekonomisk hållbarhet är både en nödvändighet och en möjliggörare i hållbarhetsarbetet. Hållbara lösningar är (ännu så länge) ofta dyrare. Så för att ha råd med hållbarheten behöver vi hushålla med våra resurser. Men samtidigt – när vi hushåller med resurserna, minskar vi också belastningen på naturen och skapar mer hållbara förutsättningar. Ekonomisk och ekologisk hållbarhet hör ihop. Och jag vill att det ska sätta sig som en vana i ryggmärgen hos våra barn att låta allting gå ett varv till. Ok, sånt som kan bli farligt slänger vi självklart genast – men allt det andra? Vad mer kan vi ha det till? 

“Skräp är det som återstår när fantasin har tagit slut” som det står så fint på Guldgruvan i Töreboda. Ett magiskt ställe för övrigt – vill ni få en ny blick på skräp som inte är skräp ska ni absolut åka dit när ni får chansen!