Vi går på spaning efter löven. Var är de någonstans? De är borta! På marken! Javisst, titta, där ligger de på marken, bruna och vissna! Men de gröna löven då, var är de? De kanske kommer med helikopter? Vi synar trädgrenar, hittar små grejer som sitter fast. De är röda, bruna, vita, gröna…Det kanske är vindruvor?

Varifrån kommer löv egentligen? Vi har inte riktigt fått kläm på det ännu. Och det är helt i sin ordning – allt är nytt innan man lärt sig det. Vi kommer dit så småningom, tiden kommer att visa oss. Och det är magiskt att följa när det händer

Idag hade jag den stora glädjen att föreläsa på Lärarfortbildnings fina konferens ‘Förskolans utemiljöer i fokus’ tillsammans med Fredrika Mårtensson, Emelie Danielsson, Julia Bodén, Pernilla Unevik, Suzanne Axelsson och Moa Bäversten. Så mycket intressant och viktigt vi hann diskutera! Tack Lena Rosada för en jättefin eftermiddag!

Jag passade på att prata om träden som naturmöte. Träd är så tydliga och konkreta. I träden blir naturens kretslopp synligt, även för de yngsta barnen.

Träden är stora, imponerande, uttrycksfulla. Och stadiga. Vi kan känna på dem, hålla i dem, krama dem, uppleva dem med hela kroppen. Och de står där de står hela året. På vintern är de så vackra med sina nakna grenar mot himlen. På våren är de alldeles förtjusande när de skimrar i grönt precis i lövsprickningen. På sommaren ger de oss skugga och svalka, vackra ljusspel och fågelsång någonstans uppe i lövkronorna. Och på hösten bjuder de på ett fullkomligt bombardemang av sinnesintryck – färger, ljud, dofter – när löven skiftar färg och faller till marken. Träd är mycket av allt, hela tiden.

Att vistas bland stora träd ger också perspektiv på tillvaron. Man får erfara sin litenhet i naturen. När det kommer till träd är det vi som får förhålla oss, inte tvärtom. De står där de står.

Hitta ett träd i vår och bli kompis med det! Det kommer att berätta all världens förunderligheter för er om ni tar er tid att leva i dess rytm