Vi läser Majas alfabet. På bokstaven E finns… vad då? 
“Jag vet vad det är! Det är sånna där…. ekorr…. ekk… ekollon!” 
“De växer här borta!”
Vi springer dit och kollar förstås! Små gröna små ekollon tittar fram mellan bladen längst ut på en tunn stjälk. 
“De blir bruna sen! Vi plockade jättemånga förra gången!”

Trädet som har ekollon heter ek. Det är en av de många arter – träd, buskar, blommor, insekter, fåglar – som lever sitt liv på samma plats som oss, här på vår förskolegård. I våras spanade vi knopparna som höll på att spricka ut. Senare i höst kommer vi samla handfullar av nedfallna ekollon som vi kommer att använda i våra lekar, skapa med och kanske plantera i någon kruka. Eken är en av våra bekantskaper, en av våra konstanter.

Idag pågår den stora klimatdemonstrationen i Stockholm. Jag är inte där. Det känns lite ledsamt, för jag skulle gärna vilja visa med min närvaro hur viktig den här frågan är, bidra till att den hörs och syns. Men jag är här, på min egen plats i världen. Och jag kan göra skillnad också här.

Det viktigaste man kan göra som enskild människa är att sluta vara enskild, konstaterar Erika Bjerström (lyssna gärna på hennes sommarprat i P1!) På vår förskolegård försöker jag skapa ett Vi – ett Vi i vår barngrupp, men också ett Vi med naturen och alla arterna. Vi lever här tillsammans, och för att kunna leva tillsammans behöver vi känna varandra, ha en relation. I det här relationsbygget blir namnen viktiga. Det är inte “träd” som allmänt koncept som växer på vår gård. Det är eken med sina lustiga ekollon, björken med sina långa hängen, sälgen vars gula blommor blir en humlerestaurang tidigt på våren, häggen vars vita blommor doftar så ljuvligt på försommaren, tallen som inte tappar sina barr trots att det är vinter… Alla har de en plats och en roll att spela i vårt gemensamma vi. Som enskilda är vi bara enskilda – men tillsammans blir vi ett ekosystem. Och det är som ekosystem vi spelar roll. 

Naturen spelar roll för oss, helt uppenbart. Naturen ger oss allt vi har – luften vi andas, vattnet, vi dricker, maten vi äter, materialen vi använder för att forma våra liv. Jag läste ett citat härom veckan som är så brutalt sanningsbärande i all sin enkelhet: “Despite all our accomplishments, we owe our existence to a six-inch layer of topsoil and the fact that it rains” (källa okänd). Kort sagt: Vi behöver naturen för att kunna leva, överleva.

Men för att naturen ska kunna spela den rollen för oss, behöver vi också spela vår roll, på riktigt vara en del av Vi:et. Ta hand om, bry oss om, bidra. För att kunna göra det behöver vi gå i relation; lära känna tallen, häggen, sälgen, björken och eken…  få syn på dem, benämna dem med sina namn, erkänna deras existens, lära känna dem för att kunna förstå deras roller. E som i ek. Och E som i ekosystem. 

Nu börjar ett nytt förskoleår. Vilken är den första art ni ska lära känna i år?

🌿🌿🌿🌿🌿🌿🌿🌿
Källor:
”Majas Alfabet”, av Lena Andersson, Rabén & Sjögren (1984)
Erika Bjerström, Sommar och Vinter i P1, https://www.sverigesradio.se/avsnitt/erika-bjerstrom-sommarpratare-2026