Jag föreläste hos Lärarfortbildning tidigare i veckan, “Uterummets pedagogiska möjligheter” var rubriken. Och jag fick med mig en fråga som är både viktig och svår: “Hur når vi alla barn, även de där som inte vill vara med på något?” Jag tänker att den frågan träffar rakt i kärnan av vårt pedagogiska uppdrag – hur hittar vi in till hjärtat hos varenda liten skrutt vi möter? Hur gör vi förskolan meningsfull för dem alla? 

Det finns kanske lika många svar på den frågan som det finns barn. Och det är det som gör vårt uppdrag lika delar underbart och svårt. Men om jag ska försöka ringa in några strategier som jag tänker hjälper oss, så landar jag i fyra: tid, variation, tajming och relationer.

💚 Tid: Min erfarenhet är att långa processer gör skillnad. När vi arbetar med länge med ett område, när vi återkommer till upplevelser, material, fenomen många gånger, skapar vi bättre förutsättningar för alla barn att hitta fram. De som vill titta på några gånger först, de som behöver få tid att repa mod, de som vill få tänka lite på saken, de som helt enkelt bara hade lust med något annat just den här dagen – de får möjlighet att landa in när vi stannar upp, stannar kvar, återvänder. 

Ibland känner man sig ganska tjatig som pedagog. Man säger samma sak tusen gånger, gör samma sak tusen gånger, läser samma bok tusen gånger… Men det är de där upprepningarna som skapar friutrymmet för barn att få möta världen på sitt eget sätt i sin egen takt. Så vi behöver kanske stå ut med oss själva, istället för att snabbt rusa vidare. (Och vi har heller inte bråttom i förskolan, vi ska ingenstans. Kvalitet trumfar kvantitet, alltid)

💚 Variation: Barn möter världen på olika sätt, och världen talar till barn på olika sätt. Någon vill gärna känna och titta, någon vill gärna arbeta med hela kroppen, någon vill gärna läsa, någon vill gärna skapa… När vi arbetar med många olika verktyg skapar vi också förutsättningar för många olika sorters intryck och uttryck. Hur knyter Du bäst an till naturen – genom handen, genom lövräfsan, genom förstoringsglaset, genom boken, genom penseln eller färgkritan, genom sång eller dans? 

Variation hänger också ihop med tid. När vi arbetar i långa processer blir det möjligt att arbeta med samma område utifrån många olika ingångar. Alla barn kommer kanske inte att engagera sig i varje moment – men alla kommer att hitta något i det vi gör som väcker deras förundran och nyfikenhet. 

💚 Tajming: Ibland är det helt enkelt bara inte rätt dag. Eller rätt tid på dagen. Den didaktiska frågan När är minst lika viktig som Vad och Hur. Om vi ska kunna skapa förutsättningar för alla våra barn att lyckas behöver vi reflektera över när de har bäst möjlighet att lyckas. Och också komma ihåg att lyssna på vad barnen själva berättar för oss om hur och när de lyckas bäst. Har de mycket spring och bus i benen? Ja, då kanske det, just nu, är spring och bus de behöver. Hur möter vi dem i det? Var sak har sin tid.

💚 Relationer: Relationer är… allt. Vi behöver känna våra barn, alla deras nyanser och uttryck. Vi behöver förstå varje barns eget sätt att vara i världen. Och relationer hör ihop med – just det, tid. Det tar tid att lära känna någon. Det där barnet vi (ännu) inte riktigt begriper oss på – det är där vi ska lägga tiden. Och det bästa sättet att lära känna någon är ofta att göra något tillsammans. Då är vi tillbaka i processerna igen. Genom att arbeta i långa processer, greja tillsammans och tillåta oss att vara i det på många olika sätt, då lär vi känna både världen och varandra.

Allt hör ihop, tänker jag. Lätt som en plätt och svårast av allt. Hur tänker du? Vad säger dig din erfarenhet om hur vi gör förskolan meningsfull för alla barn?