Julkalendern ”Snödrömmar” ger oss en ingång till att prata om Sápmi, samisk kultur och samiska språk. Olika aspekter väcker nyfikenhet.
Flaggan och färgernas betydelse: ”Ringen är solen och månen. Det blåa är vattnet!”
Kolten: ”Sådana där kläder hade Ristin på sig i drömmen!”
Kartan: var bor vi, var ligger Sápmi?
Språket: ”Aahka, det betyder mormor – eller farmor!”
Och folktron: ”Fröken, tror du att Saajvoelandet finns på riktigt?
”Jag vet inte. Det finns ju i de samiska berättelserna… vad tror du?”
”Om Sápmilandet finns, då borde ju Saajvoelandet också finnas.”

Av alla uppdrag i läroplanen upplever jag själv (som majoritetssvensk) att synliggörandet av de nationella minoriteterna är det svåraste. Jag vill väcka nyfikenhet, men är också rädd att göra det för stereotyp och klichéartat. Och jag vill att innehållet ska vara angeläget och meningsfullt för våra barn, samtidigt som det ligger långt ifrån deras egna och mina erfarenheter. Årets julkalender är otroligt viktig på det sättet, att det samiska läggs i förgrunden och att även icke-samiska barn får en egen förbindelse och relation till samisk kultur, en koppling som vi kan knyta an till och arbeta vidare med tillsammans i förskolan. Det är en skam för majoritetssamhället Sverige att vårt urfolk samerna är så osynligt i vardagen och i populärkulturen. Men här finns en öppning för oss att förvalta. Jag hoppas att detta bara är början.