Man kan tänka att det borde vara självklart vid det här laget, men vi kanske måste påminna oss ännu en gång: Att såga, spika, borra och tälja är inte manligt, det är mänskligt.
Den otekniska flickan finns inte – hon blir till. Forskaren Ulrika Sultan har följt tjejers teknikintresse genom skolåren. Hon visar i sin doktorsavhandling hur normer och förväntningar släcker en teknisk nyfikenhet som från början fanns. Tjejers teknikintresse är stort i de första skolåren – men sedan avtar det plötsligt. ”Medan flickorna i trean frejdigt gav sig i kast med teknikuppgifter hade tjejerna i femman tappat självförtroendet.” ”Det som hänt i årskurs fem är att flickor har blivit medvetna om hur vuxna kvinnor beter sig och vilka förväntningarna är, menar hon.”
Ulrika Sultans forskning handlar om skolan, men jag tänker att den har bäring också på förskolan – vad gör vi, i steget innan? Vi behöver ösa på med så mycket teknikerfarenhet vi bara kan tänker jag, så att tjejerna står på stadig teknikgrund. Och vi som är kvinnliga pedagoger behöver vara förebilder. Vi vill skapa något. Då använder vi verktyg. Punkt.
Lämna ett svar