“Jag tror att det är sommar nu, för jag såg att det växte en blomma på gården”, säger M. 
Kalendern visar andra veckan i mars och njae, enligt vuxenvärldens mall är det inte sommar ännu. Men det spelar ingen roll – för samtalet är igång. Härifrån kan vi börja prata om årstidernas kretslopp, om vårens första blommor och om höstens sista, om humlorna och bina som är beroende av dem alla för att överleva, om pollinering, om ekosystem, om alltings sammankoppling i naturen. En liten krokusknopp bland snödrivorna leder hela vägen till hållbar utveckling.

Vi lär med våra kroppar först. Vi känner, lyssnar, hör, ser, smakar, rör oss in i världen. Det vi möter i världen väcker vår förundran och nyfikenhet.  ”Den första känslan är förundran. Förundran uppstår när något nytt och annorlunda dyker upp och överraskar oss. Innan vi vet vad detta nya är och om det är nyttigt för oss eller inte dras vi till det av förundran. Denna känsla har ingen motsats utan öppnar oss för något nytt. Förundran är därmed den känsla som ger oss uppmärksamhetens struktur”, skriver Jonna Bornemark (2023, s. 192).

Vi har blommor på vår förskolegård. Inte av slentrian och gammal vana, inte för att det ska se “trevligt” ut i största allmänhet. Blommorna är ett av våra material, en del av vår lärmiljö och vår pedagogiska iscensättning. Vilka material vi väljer att arbeta med i förskolan spelar roll. Materialet vi väljer avgör vad som är möjligt för barnen att förundras över, utforska, lära om. 
En gul krokus i snön väcker vår uppmärksamhet. En tanke tar form. Här börjar hållbar utveckling.

*Bornemark, Jonna (2023): Känslans roll i kvalitetsarbete: Lektioner från Lerum och en gammal dualist. I E Wallin (red) Förskolans systematiska kvalitetsarbete. Utmaningar och möjligheter, s.188–203. Lärarförlaget.