Att få möta sin kropp i naturen – om lekotoper och att få leka i det oordnade

Härom kvällen hade jag lyckan att få föreläsa om barns utemiljöer tillsammans med Levande leklandskap & kreativa lärmiljöer. Temat för min föreläsning var naturrelationernas betydelse för ekologisk hållbarhet – men vi kom också att prata om utemiljöns betydelse för barns lek. Och det tänker jag förstås också mycket om – vad är en “bra” utemiljö för lek?

I leken möter barnen världen, både fysiskt och i känslorna. Barn behöver få utforska världen med sin kropp för att komma underfund med hur världen hänger ihop. Men de behöver också få möta sin egen kropp i världen, för att komma underfund med hur de själva hänger ihop. Klarar jag det här? Hur känns det i mig? Vad tycker jag om? Var går min gräns? Vad behöver jag för att lyckas?

Vi vet flera saker om barns utomhuslek:
1) Barn behöver få möjlighet att röra mycket på sig och använda sina kroppar funktionellt på olika sätt i grovmotorisk lek – för att utveckla balans och koordination, bli starka i muskler och skelett, men också för att utvecklas kognitivt.
2) Barn rör sig mer utomhus än inomhus. Och förskolan är barns primära arena för utomhusvistelse.
3) Vilda oordnade naturmiljöer är viktiga både för barns lek och deras motoriska utveckling. De rör sig mer i naturmiljöer än i planlagda lekplatsmiljöer. De motoriska utmaningarna är fler. Deras fantasi får mer näring.

Jag tänker att barns utemiljö inte i första hand är till för att vuxna ska tycka att den ser “fin” och “trevlig” ut. Barns utemiljö är till för att barn ska få greja. Och då behövs det grejer att greja med. Lera och “stök” kommer på köpet

Några blandade lästips av olika slag nedan:

*Örebro Kommun/ Urbios vägledning om lekotoper:
“Barn behöver miljöer som går att utforska, som kan upplevas med alla sinnen; att känna geggan tryckas upp mellan tårna, vattnet rinna mellan fingrarna eller lukten av blommor eller förmultnande, blöta löv. Barn behöver miljöer som skapar förutsättningar för oändliga varianter av fantasi- och rollekar, där allt som de sett och varit med om kan iscensättas, återupplevas och utvärderas. Barn behöver platser som går att interagera med, som är föränderliga och påverkbara. Miljöer där de kan experimentera, skapa själva, och göra en plats till sin.“

*Folkhälsomyndighetens rapport ’Grönskans kvaliteter och barns hälsa’:
”För barn hänger den fysiska aktiviteten, leken och sociala interaktionen ofta tätt samman och utgör en viktig grund för deras hälsosamma utveckling på både kort och lång sikt, samt även för att bygga livskompetens. Barns lek och aktivitet utomhus kan beskrivas som en nyckel till minskad fysisk och psykisk ohälsa, liksom till ökat välbefinnande. Det handlar om både direkta och indirekta effekter av aktiviteter i gröna miljöer. Generellt ökar utevistelse barns fysiska aktivitet (37) och i forskningsunderlaget ingår studier som beskriver hur rymliga och varierade gröna utemiljöer särskilt stödjer barns utforskande och flexibla former för lek och samvaro med höga lekvärden och flera hälsoeffekter.”

* Suzanne Axelsson/ Interaction Imagination har skrivit boken “Riskfylld lek och undervisning” (Lärarförlaget), som också tangerar detta.

… och så lite annan forskning och klokskaper: