Det är så intressant – och också ganska frustrerande. Vi vet flera saker om barns utomhuslek:

1) Barn behöver röra mycket på sig och använda sina kroppar funktionellt på olika sätt i grovmotorisk lek.

2) Barn rör sig mer utomhus än inomhus. Och förskolan är barns primära arena för utomhusvistelse.

3) Lite vilda, ruffiga naturmiljöer är viktiga både för barns lek och deras motoriska utveckling. De rör sig mer där än i planlagda lekplatsmiljöer. De motoriska utmaningarna är fler. Deras fantasi får mer näring. Och naturmöten, möjligheten att lära känna naturen med kroppen, är viktiga för barns möjlighet att knyta an till naturen och på sikt utveckla en förståelse för ekologisk hållbarhet.

Och ändå: barns förskolemiljöer begränsas mer och mer, planläggs mer och mer, “säkras” mer och mer. Ju nyare förskola, desto sämre tycks förutsättningarna vara. På vilket sätt tänker vi att det är en bra idé? Kan ni välja mellan träd och buskar, eller ny ”fin” lekplatsutrustning – välj träden!

Ny forskningsstudie för den som vill fördjupa sig:

“We find the results to be alarming in several ways. Because green areas and loose materials are generally essential factors in facilitating children’s negotiations and making a place inclusive for children of different levels of competence, age and gender, the use of such factors should be considered in the playground designs. Another aspect concerns the lack of ‘wild and rough’ terrain that could provide opportunities for risky play, which is regarded as being important for devel-oping physical self-esteem and increased activity (cf. Jerebine et al. 2022a). Further-more, this type of nature stimulates creativity, fantasy and emotional attachment to a place, all of which are key aspects of sustainable learning and meaning-making (cf. Giusti, Barthel, and Marcus 2014).”

Länk här: https://www.tandfonline.com/…/09669760.2024.2307361…

Eller den korta versionen, i en forskarpresentation på UR, länk här: https://urplay.se/…/235646-forskningens-dag-2023…