Förskolans digitalisering har varit ett återkommande och hetsigt debatterat ämne i debattartiklar, krönikor och andra texter som spridits i både tryckt och digital media den senaste tiden. Orsaken är att digital kompetens skrivs in i den reviderade läroplan för förskolan, Lpfö 18, som börjar gälla i sommar.

Det centrala budskapet i dessa texter är, sammanfattat och i korthet, att barnen nu inte längre ska få leka med kottar och gegga med lera i förskolan. De tvingas istället sitta och stirra på en skärm. Detta har Skolverket pådyvlat förskolorna, och därtill utan någon som helst vetenskaplig grund, påstås det.

Det finns flera felaktigheter och/eller missförstånd i de här påståendena. Jag ska försöka reda ut några av dem.

1) Barn ska visst leka med kottar och lera i förskolan. Det gör vi mest hela tiden, och de är fantastiska material!

2) De digitala verktygen och den digitala kompetensen är inte viktigare än andra material och kompetenser vi arbetar med i förskolan. Digital kompetens är bara en av alla de förmågor som beskrivs i läroplanen.

3) De digitala verktygen och den digitala kompetensen är inte hellre *mindre* viktig än andra material och kompetenser vi arbetar med. Förskolans uppdrag är (förutom tillsynsuppdraget medan föräldrar arbetar) att rusta barnen för livet; att ge dem upplevelser och erfarenheter som kan ligga till grund för deras utveckling och deras fortsatta kunskapsresa. Digitaliseringen finns redan i barnens vardagsliv och förskolan kan inte bortse ifrån det.

4) Skolverket ”pådyvlar” inte förskolorna digitala verktyg – möjligen är det verkligheten som gör det. Eftersom verktygen finns och används i hemmet och i omvärlden, behöver vi i förskolan möta det och göra något bra av det.

5) I förskolan använder vi lärplattor, inte surfplattor. Det kan låta som hårklyverier – men det är en viktigt språklig skillnad! I de ord vi använder lägger vi in värderingar och förutfattade åsikter. Det är stor skillnad på att ”surfa” och att ”lära” med en platta.

6) Barnen ska inte sitta och stirra på en skärm i förskolan. Vi arbetar aktivt och tillsammans – vi prövar och utforskar, lyssnar, tittar, diskuterar, jämför… Digitala verktyg står inte i motsats till lärande. De är verktyg som vi använder på olika sätt för att utmana till lärande.

7) Appar är mer än spel.

8.)Digitala verktyg är mer än skärmar.

9) Det finns visst forskning om digitala verktyg i förskolan! Det finns forskning både om vad barn lär sig när de arbetar med digitala verktyg, och vad de inte lär sig.

10) ”Men på mitt barns förskola…”. Det kan absolut vara så på vissa förskolor att lärplattor används oreflekterat som barnvakt – men då beror det inte på de digitala verktygen i sig utan på att personalen är underbemanad, outbildad eller inte har fått möjlighet till kompetensutveckling. DET borde vi i så fall bli upprörda över!

Debattörerna målar upp en bild av förskolans verksamhet som inte stämmer med verkligheten – och argumenterar sedan emot denna egenuppfunna bild på ett sätt som ger föräldrar intryck av att det här handlar om liv och död, att själva grundvalen för barnens utveckling och välgång har ryckts undan. Jag menar att det är rent ohederligt att argumentera på det här sättet. Deras påståenden stämmer varken överens med läroplanens skrivningar, med läroplanens intentioner som de formuleras i förarbetena, med förskolans verklighet eller med den forskning som faktiskt visst finns.

Jag diskuterar gärna hur och när de digitala verktygen bör och inte bör användas i förskolan – för det finns både ett ”bör” och ett ”bör inte”. Men för att kunna föra en sådan diskussion behöver debattörerna åtminstone veta vilken verklighet det är de diskuterar.